Moderskap uppstår genom presumtionen att den som föder ett barn är dess
moder. Moderskap är genom barnets födelse direkt given. Rättsverkningarna vid
registrerat moderskap innebär att modern får full status som rättslig förälder
med samtliga dess rättigheter och skyldigheter det vill säga arvsrätt,
vårdnadsansvar, umgängesrätt, underhållsskyldighet och förmyndarskap.
Faderskapet är inte direkt kopplat till barnet utan måste passera modern, på så
sätt att det är faderns relation till modern som är avgörande för hans status
som förälder. Är fadern gift med modern regleras faderskapet genom en
faderskapspresumtion vilket innebär att den man som är gift med modern är att
anse som barnets fader. Är modern inte gift med fadern regleras faderskapet
genom bekräftelse eller fastställelse. Bekräftelsen och fastställelsen ska
godkännas av både modern och socialnämnden för att bli giltig. Rättsverkningarna
för gift mans faderskap är likvärdiga med moderns. Rättsverkningarna för en
ogift mans faderskap ger inte full status som rättslig förälder.
Emedan modern är direkt knuten till barnet såsom ett
biologiskt faktum är fadern inte så tydligt biologiskt kopplad
till barnet. Mannens legala föräldraskap uppstår genom
giftermål med barnets moder och/eller genom
bekräftelse/fastställelse. Det biologiska är underställt den
faktiska och rättsliga bekräftelsen.
Fadersrollen har ett
svagare utgångsläge och ger därför sämre förutsättningar
vid exempelvis familjesplittring. När konflikt uppstår mellan
föräldrarna blir rätten till sitt föräldraskap och barnet
ett maktspel där könet kan spela en roll för utgången. Både
män och kvinnor gör vad som förväntas av dem. Män
förväntas avstå sina barn och därmed försvagas deras
föräldraroll ytterligare. Bör vi inte istället utgå ifrån
att mäns beslut att vilja bli förälder i lika stor
utsträckning som för kvinnor är att ta vård om barnet?